Jag fick höra att jag var ”swag” av en ungdom på GUTS i veckan. Swag? Aldrig hört. Och då hände det verkligen. På riktigt. Jag kände det i hela kroppen. Förnuft och känsla förenades i denna tanke. Nu är jag vuxen!

att först 2012 bli medveten av vad swag betyder och genom mitt jobb och inte genom egna sociala kontakter betyder väl att en tappat lite coolness. Men det gör inget! skönt.

Det som är hett och hippt i mina ögon idag är något helt annat. Mina bekräftelsekällor ligger inte i att ha en viss stil, attityd eller sexigt kroppsspråk. (Även om detta uppskattas heh) De finner jag i moment som har att göra med det mellanmänskliga, det relationella och det politiska. (läs: vuxen)

Mitt arbete är att fungera som en trygg vuxen i alla delar av GUTS verksamhet och arbetet består till stor del av social interaktion med ungdomar och äger rum i olika miljöer.

Olika miljöer, aktiviteter och häng med ungdomar under många sammanhängande timmar väcker olika känslor, kräver olika förhållningssätt och ens alla personlighetsdrag blir synliga.

Ibland blir en mentalt trött i sitt ständiga föregå-med-gott-exempel som kan generera en slapphet. En lathet i att anstränga sig under lång tid med att upprätthålla en professionell hållning gentemot ungdomarna. Denna hållning utesluter förstås inte lättsamhet, skratt och fjanteri men det bör alltid hållas på en viss nivå och utrymmet en tar som vuxen ska matcha den sociala stämningen bland ungdomarna. Jag gör allt för att motverka denna slapphet. Det kräver en aktiv medvetenhet i att inkludera, synliggöra, uppmuntra, lätta upp, sätta ner foten vid kränkningar, vara nyfiken, igångsättande av reflektioner och ibland ställa frågor en vet svaren på för att få igång tankeprocesser. Ofta lär en sig massor, fan vad ungdomar har koll! Självklart gör en fel ibland och självklart råkar en säga något klumpigt eller opassande emellanåt. Det måste få tillåtas -trial and error- ja, en lär sig. Under tiden utvecklar du en strategi i hur du behåller din professionalitet och samtidigt är personlig. Personlig. Inte privat.

Det förebyggande arbete kräver en ständigt aktiv reflektionsförmåga, flexibilitet i sin approach, en vaksamhet på kränkningar, ungdomar som släpar längs väggarna och behöver ens uppmärksamhet, en lyhördhet inför deras idéer och ett tålamod i deras upptäckarprocesser och skapandeprocesser. Framför allt en social förmåga i att kommunicera begripligt och göra sig förstådd.

Med detta vill jag bara lyfta upp det kvalificerade arbetet som krävs för att arbeta förebyggande med ungdomar. När en utifrån läser om att personal på en ungdomsgård ”fikar”, ”går på bio”, ”umgås”, ”bakar” eller ”pysslar” med ungdomar så sker i själva verket det jag skrivit om-ett stärkande i ungdomarnas pågående identitetsutveckling. Kanske var det första gången en ungdom blev lyssnad på riktigt av vuxen, kanske var det första gången som en ungdom skrattade den dagen eller kanske var det första gången den dagen som en jämnårig eller vuxen sa hej.

Kanske var det första gången en ungdom träffade en öppet homosexuell personal.