Vad handlar Belinda Olssons "fittstim-min kamp" om? Är det en personlig uppgörelse med en rörelse hon varit del av? Hon säger att hon vill skapa debatt. Debatt på vems bekostnad? Det är klart hen-diskussionen får mer uppmärksamhet i media då det är något nytt och normbrytande i jämförelse med diskussionen om otrygga anställningar och dåliga pensionsvillkor för kvinnor. Det senare är inget nytt. Det är en skamfläck eftersom det visar på hur vi i Sverige på många områden inom jämställdhetsarbetet fortfarande inte kan säkerställa lika villkor inom arbetslivet. Det är inget vi vill stoltsera med då det går i klinch med Sveriges goda självbild. 

Feminister motarbetas av majortietssamhället på alla håll och kanter, i hatbrev mot mediefeminister, högerextrema gruppers våldshandlingar och runt fikabordet på jobbet. Hur kan du tro att feminismen inte testas tillräckligt som det är? Vi har tillräckligt att deala med och nu det här.

Feminismen har massa kvar att göra men under tiden som du inte verkar ha hängt med Belinda, känt dig utanför eller vilse, så har vi utökat våra arenor och idag har vi en uppsjö av organiseringar. I mitt nätverk ser jag feminister som kämpar för papperslösas och asylsökandes (medborgar)rättigheter och den antirasistiska rörelsen är större än någonsin. Rasifierade feminister stöts och blöts med den vita medelklassrörelsen och nya arenor och samarbeten skapas. Vänner som är sjuksköterskor sprider info om demonstration efter demonstration om lönesituationen. Alla ROKS organisationer, F!s Talespersoner har homeparty efter homeparty och kampanjer mot senaste våldtäktsdomen sprids. Demonstrationer i Kärrtorp, Musiker som rappar om motstånd, FATTA-kampanjen mot sexuellt våld - crossing boarders, Ain't I a woman-kampanjen. Listan är lång! Glöm inte att rörelsen också är alla de som skapar förändring på sin arbetsplats och inom kommunen de arbetar som ger ringar på vattnet. Inom facket, ideella organisationer och socialarbetare. De finns överallt.

Vi har feminister, transaktivister och queers som kämpar för en framtid där din könsidentitet inte ska påverka ditt reella handlingsutrymme eller avgöra hur du ska behandlas och värderas. Du som cistjej, rasifierad eller hbtq-person ska känna dig trygg i det offentliga rummet. Verkligheten idag ser inte ut så, en tar omvägar och undviker platser, arbetsplatser och myndigheter i rädsla om att bli utsatt våld. Det handlar också om kampen att få bestämma sin könstillhörighet själv. (Trans)Henrevolutionen har breddat en väg för transpersoner inom den feministiska rörelsen och jag som cisperson har fått tänka om och är så glad för det. Det handlar om rätten att vara en människa med alla rättigheter och inte bara könsreducerande sådana, det är en allmänrätt och en självbestämmanderätt. Det är feminism i allra högsta grad.

Jämställdhet ska handla om jämlikhet mellan alla kön eller bortom kön och inte bara mellan två kön.

Henrevolutionen och transrörelsen handlar om så mycket mer än om språket och pronomen (men då folks intresse inte sträcker sig längre än till att diskutera hon hen han, så stannar diskussionen där). Jag möter i mitt arbete i Angered unga transpersoner som berättat att de vid flera tillfällen övervägt ta sitt liv eller utsätts för våld och hot. Rörelsen är livsviktig när vi vet hur självmordsstatistiken och våldsutsattheten ser ut bland unga transpersoner. Och nu den här bilden: Belinda Olsson och Eva Witt Brattström sitter i en forskningskammare på sina vita medklassrövar och suckar lite och ler instämmande mot varandra och tänker ”Vi vet minsann att det där med hen har gått för långt”.

Hur kan Belinda reducera en rörelse som är så livsviktig för så många till att bli något en kan lättsamt skaka på huvudet åt? Hur kan de låta sig ta det tolkningsföreträdet? Belinda, du säger att du inte känner igen dig i dagens feminism. Tacka fan för det, för den består inte längre bara av identitetsmarkörer som du har: cisprivilegier, medelklass och vit.

______________________

PS. Jag möter också målgruppen som du vurmar för; dem heelt vaanliga tonårstjejerna och jag förstår att en vill använda undersköterskan eller "vanliga" tonårstjejen i förorten som någon typ av måttstock på om vi lyckats inom den feministiska rörelsen. Får alla plats undrar vi. Jag tänker ofta också precis så.

Jag är socialarbetare och har alla tonårstjejer och transpersoner jag möter i förorten i bakhuvudet när jag sitter diskuterar feminism med mina aktivistvänner som är allt ifrån behandlingsassister till forskare och journalister. Vi kommer aldrig att kunna få med oss tonårstjejen vars mamma dubbelarbetar eller är arbetslös/sjukskriven och vars pappa kanske inte får stanna i Sverige, om vi inte ser hur maktordningar i samhället hänger ihop och påverkar henne. Hon är inte bara tjej, inte bara ung, utan också rasifierad och arbetarklass och har föräldrar som… osv. Feminismen är idag en del av en intersektionell organisering.

Det jag vill säga är att det traditionella dikotoma jämställdhetsarbetet med unga cistjejers rätt till att utveckla en god självbild och sexuell hälsa i ett patriarkat pågår vid sidan av normkritiska queerrörelsen. Systerskap jämte syskonskap och brödraskap. De kan hjälpa varandra. Jag lovar, allt får plats. Nu den här bilden: En mötesplats i Angered sitter sju rasifierade ungdomar: två transpersoner, en muslimsk bög, en muslimsk heterosexuell cistjej och två muslimska homosexuella tjejer sitter i soffan och pratar om att de känt varandra länge. De skrattar och deras vänskap sträcker sig över deras religiösa åskådningar, könsidentiteter och sexualiteter.  De pratar om hur viktigt det är att alla ska få vara sig själva och ingen ska få skit för att en är trans, tjej eller kille eller något annat. Skulle jag fråga dem om de är feminister så skulle de kanske säga nej, men jag struntar i det. Jag vet att de är feminister för de värnar om rättigheter oavsett kön, sexualitet, religion och etnicitet. De är olika men de går samman. De behöver ingen akademisk utbildning för att inse det, det är bara för dem att se till sina egna behov av existensberättigande och värdighet. 

Vad rör du dig i för sammanhang Belinda?